Idag är det exakt en vecka sedan jag och min klass cruisade runt i stan på ett gödselflak med vita mössor på huvudet och leenden på läpparna. Jag måste faktiskt erkänna att jag är stolt. Jag har klarat av tre år av rapportskrivning, analyser och oräkneliga mattetal. Jag har lärt mig något om allt från kompositer och imaginära tal till kromosomer och QFD-hus. Numera vet jag att ω mäts i rad/s och att det banne mig inte ska vara något sidnummer på innehållsförteckningen. 

 

Livet som teknist har inte alltid varit lätt, men det har överlag varit väldigt roligt och lärorikt. Som när jag av misstag svetsade fast en tång i två plåtbitar och fick bita mig i tungan för att inte börja garva åt min klantighet, eller då jag skulle "baka" typ 20 satser knäck på en kväll och det hela slutade med att jag sov ca 4 timmar. Det har blivit en hel del sista minuten plugg, spurter till busshållplatsen på morgonen och sena kvällar med UF-jobbande. Ibland har man haft noll tid till roligheter och typ 4 prov på en vecka. Turligt nog har lärarna varit rätt bra på att kommunicera och de flesta kaosveckorna har på så sätt blivit lite mindre kaosiga då vi kunnat flytta en del prov/inlämningsuppgifter.

 

Dessa tre år på teknik har gett mig mycket att sakna och jag har ännu inte riktigt fattat att jag faktiskt inte kommer gå in genom portarna där igen till hösten. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag verkligen valde rätt linje. Nästan alla dörrar står öppna, så jag ser ljust på framtiden och är redo att anta nya utmaningar!